Så jävla ovärt allting.
Man bara hatar allt, ser alla fel, lägger sig ner och vill ruttna.
Sedan tänker man efter, ser sig runt, reser sig upp och ler.
Så fantastiskt värt allt blev?
söndag 16 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
