Sjukt grymt med blinddate!

Igår mådde jag inte alls bra, vaknade sjuker. Gick till skolan ändå, annars missar man ju allt? Sjukt jobbigt att man inte kan vara hemma en dag och vila upp sig, hur ska jag då ta igen det jag missat? Jag lär mig helt enkelt inte genom att läsa i böcker, måste ha någon som lär mig!

På eftermiddagen i skolan tog vi vaccinet mot svininfluensan, alla pep som bara den innan vi ens tagit den. Men alla är vi rädda för någonting. Jag är lite trött på hysterin över hela influensan, visst är man sjuk och så, men det är långt ifrån många i procent som dött av den.

Jag ville helst inte ens ta sprutan, men mor min tvinga mig. Fast det spelar inte så stor roll nu när den är tagen. Frågade skolsyster innan om jag kunde ta den, eftersom att jag var sjuk, men det gick tydligen bra. Sticket gjorde mindre ont än att ta ett blodprov, efteråt hade jag inte ett dugg ont i armen. Undrade vad alla tjöt om, att det ömmade så hemskt mycket?

På kvällen så tittade jag på min vänsterarm, hade jag fått muskler? Sen kollade jag på min högra. Visst inte, den vänstra hade bara svullnat av vaccinet. Lite besviken.

Idag vaknade jag helt, ursäkta språket, förjävlig. Ville inte gå upp, hade träningsvärk i benen, mådde illa, ville spy, ont i huvudet, ögonen, örat. Okej, jag kan fortsätta hur långt som helst.
Det var först nu jag förstod hur alla hade känt sig igår, armen värkte något fruktansvärt. Jag hade sovit på den hela natten också, vilket inte gjorde saken mycket bättre.

Men som den kämpen jag är, gick jag upp ändå. Blev otroligt fascinerad över att jag kunde bli klar med allt på knappt en timma, innan jag skulle gå. Just det kanske inte var så fascinerande, men att jag tog det riktigt lugnt, det är tufft.

I skolan mådde jag fortfarande skit. Det kändes så otroligt onödigt att ens vara där, för Alice var sjuk, så vi kunde inte göra vår SO-redovisning (Anledningen till att jag ens gick till skolan). Då kändes det lite surt att jag "offrade" mig, men inte hon, inte ens när jag ringde.

Nu hade jag bestämt mig att jag skulle gå hem, men att jag kunde hålla mina vänner sällskap i matsalen. Jag hade absolut ingen aptit. Men åt sallad och lite köttfärssås & spagetti. Jag blev lite piggare och ändrade mina planer, tyckte att det var nog viktigt att gå till SO:n ändå, för att lyssna på de andra så kanske jag får lite hjälp till provet. Men jag vet inte hur mycket jag fick ut av det. Det blev ingen ekv, för halva vår grupp var borta plus att jag kunde inte dansa med träningsvärken.

Jag ville helst av allt bara gå hem och sova, men var tvungen att ta med mig Marion hem, för det var dags att planera blinddaten jag och Klara fixat till Anna i födelsedagspresent. Varför jag inte planerar den med Klara är för att hon hade något uppträdande med Cirkus cirkör och jag kunde bara planera idag, dejten är på lördag, så Marion fick hjälpa mig. Kan inte avslöja någonting här om hur den ska gå till, Anna kan ju se! Det jag kan avslöja är att det är nog den bästa dejten som någonsin blivit fixad!

Nu tackar jag för mig, så tack och hej!

((((Lägg märke till min otroligt najsiga rubrik, feT genomtänkt.)

Morgonstund har bröd i mund

God morgon, jag slänger mig dierkt in i det jag vill säga nu. Frukost, det är en måltid jag aldrig kommer kunna förstå mig på! Det smakar inte alls gott, & varför skulle man vara hungrig på morgonen? Det borde finnas ungefär en halvtimme i skolan vid nio-tiden som kallas för frukost, så slipper man tvinga i sig tidigt på morgonen och må illa halva dagen.
Det är mysigt att ha tid på morgonen, så kan man ta det lungt, titta på ett 44minutersavsnitt & hinna kika in på fejsboken för att sedan gå med i en festlig grupp (Djurens fel), för att till slut hitta en hilarious video!


Just det det är ju brittish day idag! So should I write on english, or just talk? Whatever, I dont have any time left.
Se ya later alligator -After while crocodile!

Llama!

Jag tänker för mycket, gör för lite, nej jag gör alldeles för mycket onödiga saker. Som till exempel att hitta följande filur:
Totalt onödigt.

Två fåglar, döda och begravda.

Den blå, blev sjuk och dog. Den gröna dog några veckor senare av deprission (?)
Fåglarna fick mig att fundera; hur jag avskytt dem i alla dessa år, velat sälja dem, planerat att t.ex. proppa in en katt i buren (Vilket jag självklart aldrig skulle göra). De gick mig verkligen på nerverna, skrek och hade sig, skräpade ner med frön på golvet och att behöva ge dem mat&vatten varje morgon tog emot kan jag säga. Sammanfattning: jag var otroligt trött på dem.
Men varför kändes det så konstig när de helt plötslig bara är borta? Det står ingen stor bur framför spegeln, golvet fritt från fröskal, det är tyst i lägenheten när man är ensam hemma. Borde jag inte vara glad nu? Jag slipper dem ju äntligen!
Men allt det tomma fick mig att tänka på när jag köpte Fenix, den blå fågeln. Jag hade tjatat på mor och far som en galning på att få ett djur. Pappa är allergisk mot pälsdjur, så det kom inte på fråga. Jag minnns hur jag ville ha en ödla, möss, fiskar. Tillslut kom vi fram till att en fågel, det var nog bra. Jag minns hur vi åkte till skärholmen, när jag fick peka ut vilken fågel jag ville ha. Hur vi satt där i bilen tillbaka hem, hur glad jag var. Han låg i en liten låda och jag kände när han rörde sig där inne. Tjuvkikade lite, men inte så att han kunde flyga ut.
Det var skuldkänslorna som kröp fram där, när vi insåg att de var ju faktiskt små liv som satt där inne i buren, inga prydnader. De var inte bara två prylar man skulle kunna slänga i soporna, de tänkte ju faktiskt och hade känslor.