PRAOOOOO

OKej, det har hänt massvis med saker sedan jag skrev senast, med det är ju synd att ni inte får veta dem, för jag ska nämligen skriva om varje dag under min prao-vecka.


Idag så var min handledare, Lena (nu kommer jag bara skriva Lena resten av veckan, inte handledare, så lär dig vem hon är och lägg henne på minnet) ledig, så det blev även jag. Vilket var ganska synd på sätt och vis, för jag tycker att min prao verkar så himla rolig!

Marion och Klara var lika lediga som jag, eller, Marion var. Vi skulle hälsa på folk på deras praoer, för att vi är så OTROLIGT sociala. Men Klara den dizzarN banga.

Alltså, jag och Marion sätter oss på en buss för att åka till Årsta torg, där Nora praoar. Vi kilar in på ett kafé för att fråga om Nora praoade där, men det gjorde hon inte. Det var iskallt ute, rent ut sagt outhärdligt, så vi slutade leta efter Nora där. Vi tyckte att vi hade gjort ett försök och unnade oss att få sätta oss på bussen tillbaka till liljeholmen.

Vi satt och radade upp najsiga personer i luften för att se vilka vi kunde hälsa på. De flesta visste vi inte vart de praoade, vart deras praoplatser låg eller så var det för långt bort. Klockan började ticka allt snabbare, vi började inte speciellt tidigt. Jag tror att klockan var runt två.

Några minuter senare bestämde vi oss för att bara hälsa på en person till, för folk skulle säkert snart sluta? Marion avbryter sitt tetrisspelande (!) för en sekund, för att ringa till Dennis. Marion visste att han praoade på Hemköp i Farsta, det får duga. Tuut tut, Ja men visst, blir svaret, han slutar klockan fyra. Det var bra, då har vi gott om tid. Men Marion är osäker, för hon minns nämligen väldigt starkt att hon hade gjort en resa till farsta en annan gång, vilket tog två timmar, hinner vi? Vi beslutar oss för att sätta oss på bussen mot Farsta Centrum, för buss skulle det vara, mycket mysigare än a la U-bahn.

Framme då, (hör och häpna) det tog endast 40 minuter, MED BUSS. Å jag, även Marion knallade vidar till Hemköp. Där hittade vi Dennis, tre praoelever för att flytta en vagn var det vi såg när vi klev in. När de hade gjort det kom Dennis över till oss där vi stod och diskuterade om hur man staplar konservburkar. Dennis samtalsämne var lite roligare, han berättade om sin minimaliska handledare som sa plurulurulurlurlrulr. Det gick inte att sluta garva efter att han hade beskrivit allt på Dennis-vis. Nu skulle de göra fint bland chipsen (fint&fin? Ja, så fint det går att gör med chipspåsar) En annan utav praoeleverna, nu mera kallad miniZlatan, skulle ta ner en chipsback, det gick inte så bra, det var för högt upp. Å, bara jag tänker på hur han stirrade och väste "hjälp mig dååå" får mig att flabba som bara den.

Vi lämnade Dennis, fast nu tog vi tunnelbanan hem. Marion skulle hämta sin dator och fick inte komma för sent till träningen. Jag hoppade av i Örnsberg och cyklade hem. Najz dag.