Dag två

Dagen började klockan nio, jag visade min PRAO-skylt för receptionsmannen som då öppnade dörren åt mig. Han skrattade lite och sa att han känner igen mig, så jag behöver inte visa skylten för honom. Jag klev in i hissen och tryckte på våning tre.

Väl uppe hittade jag Lena, jag visade mina ritningar på maskeringar. Själv hade jag ingen aning om vad som skulle göras med dem. Vi pratade lite om hur man skulle se och reagera på en person med vardera maskering. Sedan började vi ta fram peruker i liknande nyanser till skisserna. Vi gick in till friseringen, där fick jag frisera perukerna efter bästa förmåga. Jag kom fram till att frisera peruker med riktigt hår är så mycket lättare än att försöka forma en syntetperuk.

Efter ett tag fick jag slut på inspiration och gick in till Lena i perukmakeriet, där hon satt och sydde en stomme till en peruk. Då fick jag reda på att vi skulle till National museet, på Caspar David Friedrich utställningen. Planerat var att jag skulle luncha med Harald, men jag fick bara en halvtimme på mig att äta. Så jag hade inte hunnit, plus att den planerade lunchen skulle ha ägt rum mycket senare. Jag hade gjort en äcklig pastasallad, allt berodde på den där äckliga pastan.

När jag ätit klart så började vi gå. Det var så härligt väder ute, fast än det var isande kallt. Det luktade höst, solen sken och de rödbruna löven dansade på marken.



OKEJ, det var alltså såhär långt jag kom innan jag orkade fortsätta med att skriva om hela veckan. Eller ja, de fyra dagarna. Men jag kommer inte skriva klart, inte speciellt pepp.
Jag har bestämt mig för att försöka ta upp bloggen igen och skriva, vi får se hur det går med den saken.